Vattenposten som sällan står i offerten

När en verksamhet jämför två rengöringsmetoder står inköpspris, kapacitet och servicevillkor i offerten. Vattenförbrukningen gör det sällan, trots att skillnaden mellan metoderna kan vara två tiopotenser.

1 200 liter mot 20

Siffrorna som brukar anges för professionell rengöring är att en högtryckstvätt förbrukar omkring 1 200 liter i timmen medan en ångtvätt klarar sig på ungefär 20. Uttryckt annorlunda går det att köra ånga i sextio timmar innan man når samma volym som högtrycket når på en.

Den intressanta konsekvensen är inte vattenräkningen, som sällan är den stora posten. Det är vad som händer med vattnet efteråt. Stora volymer spillvatten ska ledas bort, samlas upp och i vissa verksamheter renas innan de får släppas vidare. Den hanteringen är en anläggningsfråga och en tillståndsfråga, inte en förbrukningsfråga.

Så syns det i en driftsbudget

På Nolhaga Parkbad i Alingsås lyfter badmästaren just vattenmängden som en egen fördel, vid sidan av kemikalierna. Näringslivet i Västra Götaland har beskrivit hur anläggningen fördelar arbetet: nio av tio golvytor tas med skurmaskin, och resten manuellt eller med ångtvätt. Att spola väggar och golv drar mycket vatten, och det är det momentet som byts ut.

Resursflöden går att räkna på

Vatten är ett av flera flöden som passerar en verksamhet utan att bokföras som något annat än en driftskostnad. Avfall är ett annat, och där har mätbarheten kommit längre. Utvecklingen inom containerlösningar i Skåne visar hur snabbt en post kan gå från att vara en klumpsumma till att bli uppdelad och jämförbar.

Samma sak händer med rengöringen när frågan ställs i en upphandling. Då blir metodvalet något som ska beskrivas, och beskrivningen hamnar i samma dokumentation som företagets miljö- och arbetsmiljöcertifieringar.

För skånska verksamheter med stora spolytor, från livsmedelsproduktion till fordonshallar, är frågan värd att ställa innan nästa maskin köps in: hur mycket vatten går åt per timme, och vem tar hand om det efteråt.